Om tango

Jag har alltid varit längst i klassen under hela skoltiden. Jag har därför aldrig kunnat spela blyg viol, och under dansundervisningen i skolan fick jag alltid dansa kille. Det bidrog till att jag inte gick på dans framöver. Enromt vad sånt man upplever under skoltiden kan prägla en för år framöver. Men häromåret kände jag ett sånt enormt sug efter att dansa igen, så jag och en kollega anmälde oss till kurs i argentinsk tango. En helt ny värld har öppnat sig och även om jag fortfarande är längre än andra kan jag här sjunka in i musiken och känna mig kvinnlig och sensuell. Det är så himla maffigt!!! Var tvungen att köpa ett par riktiga dansskor efter ett tag, ja med klack, och ska snart på nästa par!! Då min pojkvän lägger en hel del av sin tid på golf, vilket inte intresserar mig, har jag flera danspartners istället. Jag var och dansade igår kväll och längtar redan till nästa gång jag får dansa och njuta till tonerna av Carlos di Sarli.

Varför Afrika? Vems Afrika?

Hemma i min mormors kök fanns en låda som alla njöt av att gräva i. Lådan hette Afrikalådan och innehöll mycket av tidsfördriv såväl som livsglädje för alla som gluttade ner. Naturligtvis får denna min blogg heta Mitt Afrika, då lådan gått i arv men återkommit i olika versioner.
Vi har alla ett föredöme, mitt är min mormor. Jag vet inte riktigt varför men hon fanns alltid där för mig, trygg och med goda råd till hands, försvann alldeles för tidigt men kontakten med henne har jag behållit utan att den blivit patetisk eller styrande.
Lite om mig själv; jag är snart 38 år, har två döttrar och pojkvän, är sjuksköterska och har mycket för mig när jag är ledig bara för att kunna unna mig den där härliga balansen i livet. Såväl träning som hemmagrejer håller mig igång. Crawl, hunden, jogging, argentinsk tango, sömnadsprojekt, bakning, flytten och bröllopet.... mer kommer säkert att följa i bloggen! Så mitt liv försöker jag nog leva som den där Afrikalådan, så innehållsrikt som möjligt, inte långrandigt. Nog hade mormor varit nöjd, förutom för ett par saker...