Farligt svammel

I jobbet som sjuksköterska utsätts man för känslomässig stress och påfrestningar, inte alla förutsägbara. För inte så länge sedan åkte en sjuksköterska fast för att hon lagt ut alltför mycket detaljer om en patient i ett diskussionsforum på nätet. Patienten identifierades av en släkting och det blev sak av det hela. Fel agerat av sjuksköterskan tycker jag också, men förstår att man måste få lätta på trycket någonstans. Arbetsgivaren har ju ett självklart ansvar här, men det är långtifrån alla ställen som har tex handledning. Det finns på mitt jobb, men ändå har man det största ansvaret själv att må bra. Klarar du inte av att hålla distans i längden får det bli ett annat jobb. Jag märkte själv att det blev jobbigt då när min svärfar var döende, då blev mina arbetsuppgifter lite för krävande rent känslomässigt. Nu har det gått en tid och jag är tillbaks i banan igen. Jag skulle aldrig våga diskutera ens smådetaljer kring mina patienter eller deras familjer, inte ens hemma. Nog med svammel, tillbaks till jobbet !

Back to basic á la mormor

jobbet som sjuksköterska utsätts man för känslomässig stress och påfrestningar, inte alla förutsägbara. För inte så länge sedan åkte en sjuksköterska fast för att hon lagt ut alltför mycket detaljer om en patient i ett diskussionsforum på nätet. Patienten identifierades av en släkting och det blev sak av det hela. Fel agerat av sjuksköterskan tycker jag också, men förstår att man måste få lätta på trycket någonstans. Arbetsgivaren har ju ett självklart ansvar här, men det är långtifrån alla ställen som har tex handledning. Det finns på mitt jobb, men ändå har man det största ansvaret själv att må bra. Klarar du inte av att hålla distans i längden får det bli ett annat jobb. Jag märkte själv att det blev jobbigt då när min svärfar var döende, då blev mina arbetsuppgifter lite för krävande rent känslomässigt. Nu har det gått en tid och jag är tillbaks i banan igen. Jag skulle aldrig våga diskutera ens smådetaljer kring mina patienter eller deras familjer, inte ens hemma. Nog med svammel, tillbaks till jobbet !

Lära känna nya grannar

God morgon! Tänkte på det Wilma skrev igår om nya grannar. Vi flyttade ju till vårt hus för en månad sen, så vi är ju nya grannar. Ska tänka igenom hur det har varit... Det känns nog som om vi blivit bra välkomnade hit. Vi har ju en brun labrador som ska ut i tid och otid, och nu när det börjar våras är alla ute i trädgårdarna eller byter däck på bilen när man går på hundpromenad. Gimli är en riktig isbrytare, vill hälsa på alla utan att jag ens fått syn på dem, viftar glatt på svansen och flåsar upphetsat mot dem. Så visst har det gått undan att lära känna alla runt oss. Kanske är svårare för de utan hund, då måste man ju anstränga sig lite initialt. God hjälp att grannarna då tittar förbi och säger hej, jag heter det och jag bor där. Behöver inte vara så krångligt. Vår granne till höger kom förbi första gången bara för att påminna om att vi skulle ta ut soptunnan då det var tömning morgonen efter (hade vi ju ingen aning om vilken dag det var) - jättebussigt!!!