Graviditet i all ära

Graviditet i all ära, men inte kan jag träna som jag vill och det jag vill. Detta känns enormt jobbigt. Jag är i vanliga fall mycket aktiv; tränar flera gånger i veckan. Löpning, cykling, crawl, tango, osv. Har gjort en Tjejklassiker, två Vätternrundor, flera andra cykellopp och skulle gärna vilja göra en Svensk Klassiker (Vasaloppet, Vätternrundan, Vansbrosimningen, Lidingöloppet). Men nu är ju magen i vägen. Är nu i vecka 15 och har redan ökat 5 kg i vikt, hur ska detta sluta? Efter mina två tidigare graviditeter tog det fem år innan jag var i form igen, jag gruvar mig för hur det ska bli den här gången. Utgångsläget var ett annat denna gång, magrare har jag aldrig varit, men kroppen verkade trivas med att bli gravid och alla kilon flyger på mig. Känner mig som Michelinmannen redan men kan fortfarande ha mina jeans. Var sitter kilona? Jag har aldrig kunnat banta, det är jag ganska så stolt över. Istället pressar jag vikten med träning och går den långsamma säkra vägen till en någotsånär perfekt kropp. Jag var jättestolt över min fina kropp tills jag blev gravid. Så nu känns det inte bra; kan inte träna något mer än långsamma promenader med hunden. En och annan cykeltur. Inte bränner det något fett inte. Ingen lågintensiv uthållighetsträning… Jag kan inte ens fortsätta med tangon i höst för då kommer magen att vara i vägen. Tango dansar man ju med omfamning. Det blir att göra ett uppehåll ett år. Inte kan man dansa tango under amningsperioden heller. Det känns så himla deppigt. Finns säkert folk som tycker att jag ska trösta mig med att jag är gravid och ska vara glad och stolt över det. Jo glad och stolt är jag och vacker känner jag mig, men samtidigt är jag medveten om vilken tuff resa det blir sedan när barnet väl är fött. Inte ens om ett år från nu kommer jag att vara i grundform… Djup suck...