Sätta upp en riktning

Livets övergripande mål är lycka. Ha som mål att ägna en timme, en eftermiddag eller helt enkelt flera dagar till att reflektera över vad som är viktigt i livet. Utifrån vad som kommer fram görs sedan prioriteringar. På så sätt sätts ditt liv in i rätt sammanhang. Ett nytt perspektiv erhålls och du blir varse om vilken riktning du bör gå.

Dagen har ägnats åt fönsterputseri istället för navelskåderi, vilket tröttat ut såväl kropp som själ. I morgon är det dags att fokusera på lyckan igen. Fast lyckan har varit närvarande hela dagen, har ju putsat tillsammans med en person som betyder mycket lycka för mig, putsat ett hus som innebär lyckligt liv och småpratat i flera timmar om saker och händelser som gör oss lyckliga. Vädret var rätt okej en del av dagen, resten fick kvitta för vi fick ändå gjort det vi föresatt oss att göra.
Nu har mörkret fallit, men i morgon, kan jag se ut genom klara rutor och fundera vidare på det där med lyckan. Undrar om man behöver gå i någon ny riktning?

Tänka bra tankar!

Dagens tankenöt handlar om att tankar och känslor kan vara både nyttiga och skadliga. Var och en bör lära sig vad som är negativa tankar och känslor. Om man söker lycka bör man söka de orsaker som ger upphov till lyckan och vilka som hindrar lyckan. Negativa tankemönster kan ersättas av positiva, tanken att träna sig att bli lyckligare är därför en högst påtaglig möjlighet.

Igår kväll drabbades jag av graviditetshormonerna, och tårarna kommer rullande av sig själv. Högst obehagligt egentligen att en känsla kommer av sig själv, samtidigt känns det skönt att kroppen och själen funkar så att det är nära till hela känsloregistret. Det var inget speciellt som hade hänt, bara att hela tillvaron gungade i hormonstormen. Jag har ju all anledning att känna lycka, uppskattar det jag har, men kanske ibland har svårt att hålla disciplinen som ger sinnesfrid. Jag kanske skulle ha gått upp och satt mig ner och mediterat en stund, kanske till och med stannat i sängen och höjt gardena. Men hursomhaver ger nu graviditetshormonerna inte några negativa följder, de utgör snarare skydd mot det inre jaget. Somnade lycklig till slut, och vaknade upp till en ny underbar dag. En dag närmre ärtans ankomst. En dag närmre jul. En dag med mina döttrar. En dag då solens strålar till slut tvingar sig igenom dimman!

Uppskatta det du har!

Så här när vi går mot julruschen, behöver vi alla prylar egentligen? Är det inte viktigast att uppskatta det vi redan har?

Idag träffades fyra av kusinerna och fyra av nästkusinerna, och snart kommer tre små nästkusinbebbar till världen. Det känns så varmt och nära till släktingarna, även om vi inte träffas så ofta, och jag önskar att vårt barn får mycket kontakt med sina nästkusiner framöver. Det kostar ju inget, och är något självklart som finns att uppskatta!

När det gäller önskan om allt dyrbarare ägodelar, om den bygger på en inställning som innebär att ha mer och mer, når man till sist gränsen för vad man kan skaffa sig och då mister man allt hopp och sjunker ner i en depression...
en intressant sak med girigheten är att trots att det bakomliggande motivet är att nå tillfredsställelse, är det ironiska att man ändå inte är tillfredsställd när man skaffat sig föremålet man önskade. Den verkliga boten mot girighet är förnöjsamhet. (Dalai Lama)

Men hur blir man då förnöjsam? Jo, genom att uppskatta det man redan har istället för att glupskt och girigt skaffa allt mer. I år är vi extra ekonomiska och får endast ge varandra hemgjorda julklappar, förutom en köpt. Det känns verkligen bra och avspänt!

Om att ha disciplin

Dagens Yogastund.
Lyckan avgörs mer av sinnestillstånd än av yttre händelser. Efter att en omvälvande förändring i livet skett återvänder du till din normala nivå av vardagslycka.
Om man då redan är väldigt lycklig i sin vardag? Gift med personen man älskar, har barn och familj nära kring sig, och en balans i livet mellan privatliv och ett motiverat arbete. Men behovet att söka inåt finns där ändå, hur förklara detta?

Så länge man saknar den inre disciplinen som ger sinnesfrid kan de yttre tillgångarna och villkoren, hur bra det än är, aldrig ge den känsla av glädje och lycka som man söker.
Om man å andra sidan har denna inre egenskap, denna sinnesfrid, en viss grad av stabilitet, är det fortfarande möjligt att leva glad och lycklig, även om man saknar olika yttre faktorer som man normalt skulle betrakta som nödvändiga förutsättningar för lycka. (enl Dalai Lama)

Lyckan den har inte flytt för att man är lite lytt (ur studentepos). Det är väl dags att ha disciplin och ta sig en funderare på det där med inre lycka. För den finns där inne oavsett vi är medvetna om det eller inte. Yttre faktorer påverkar säkert om vi idag når fram till lyckan eller ej.

Pank och fågelfri

Såå, nu är man pank och fågelfri. Pank pga nu blir det att rätta mun efter matsäck, dvs havandeskapspenning. Fågelfri för idag jobbade jag min sista dag. Har packat ihop mina grejer från jobbet, inkl skor och tebaljan. Känns lite konstigt, men samtidigt skönt att "Nu går jag hem för att så småningom föda barn". Har nu en månad kvar till jul och ett par veckor ytterligare tills ärtan kommer.
Är en del att förbereda som jag måste ta tag i nu. Härligt mycket sånt som inte har ett dugg med mitt jobb att göra!! Så mina planer är Fönster, Frys, Tyg, Yoga
Fönstren måste putsas inför julen. Idag regnar det, men så fort det blir en dag med uppehåll då åker hinken fram. Rutorna ser för bedrövliga ut nu, speciellt i vardagsrummet där jag hunnit med de höga fönstrena men inte de mittemot så skillnaden är enorm. Pyntandet här hemma får vi hjälpas åt med, det tänker jag inte göra på mina lediga dagar.
Frysen bör fyllas med bröd och bullar. Men jag antar att jag ska börja jobba mot det hållet efter julhelgen, annars lär det bara bli uppätet av jullediga barn och make... Men orken lär tryta när ärtan väl är här så det är smartast att baka i förväg. Kanske tar Moj till hjälp med, hon gör så kanongoda bröd på ingen tid alls.
Tyg ligger i högar i syeriet, börjar i morgon att klippa till och skapa kläder och annat nyttigt. Vi ska dessutom ha en jul med nästan enbart hemmagjorda julklappar, så jag undrar vem jag ska glädja med en hemmastickad strumpa?
Yoga är det dags för. Kanonbra träning inför ärtans ankomst. Nu kanske jag äntligen kan få lite kontinuitet i träningen! Vill kunna ha lite nytta och glädje av övningarna som komplementär smärtbehandling. Dessutom bör jag hålla på med yoga od då jag gav ett löfte om detta i Mongoliet i somras, ett löfte jag inte kan göra annat än att hålla.

Kramade om den kollega som jag jobbat längst med och som övertalade mig att börja på enheten för tre år sedan. Till sommaren går hon i pension, så vi jobbade idag sista gången tillsammans. Det gjorde ont att säga hejdå till varandra, men vi kramade om varandra och hon lovade ta hojen och trampa ut till mig framåt våren och sommaren. Det är mycket för hennes skull som jag stannat på enheten, nu känner jag mig som i en övergångszon och ingen vet vad som händer under tiden jag är hemma. Enheten ska EU-anpassas och då kan det bli en del förändringar på gång. Samtidigt är det kanske inte så mycket som förändras, så det borde kanske vara på tiden...

Ten weeks

Nio-tio veckor kvar till Ärtans ankomst är det nu. Vi börjar förbereda oss så smått, jag och Ärtpappan. Har gått på en föräldrakurs, och ska gå på en till. Läser böcker och går på MVC. Har redan kört slut på en barnmorska ;-) så nu har vi skaffat en ny. Skämt åtsido, men vi trivdes inte med den första, hon såg inte bebépappan alls. För dåligt tycker jag. Humöret går lite upp och ner. Jag blir fort trött på det mesta utom att ta det lugnt. Vilket jag inte tror förstås av alla runt omkring. Det är flera runt omkring jag inte står ut med att träffa eller prata med, andra vill jag prata hur mycket som helst med. Jag gillar inte att bli klappad på. Klappa på hunden istället;-) Jag vill heller inte prata med andra än Ärtpappan om detaljer kring graviditeten eller hur jag mår. Börjar vända mig inåt nu, tror jag behöver det. Har handlat en del tyg med Moj, så nu kan jag börja sy kläder till Ärtan. Hoppas att de blir lika bra som jag nu föreställer mig att de ska bli.
Om rädslor. Tänk om det är något fel på Ärtan. Tänk om jag inte går ner i vikt efter förlossningen utan går kring med tjugo kilos ständig övervikt. Tänk om.... ja det finns så mycket att oroa sig för.... Och ingenting tycks det gå att göra något åt det mer än att härda ut....Men det är till syvende og sist så att Ärtpappan älskar jag mer än allt på denna jorden, och Ärtan kommer jag att knyta an till förr eller senare. Och min kropp kommer att bli densamma som förut, Ärtan har den bara lite till låns för närvarande.