Pank och fågelfri

Såå, nu är man pank och fågelfri. Pank pga nu blir det att rätta mun efter matsäck, dvs havandeskapspenning. Fågelfri för idag jobbade jag min sista dag. Har packat ihop mina grejer från jobbet, inkl skor och tebaljan. Känns lite konstigt, men samtidigt skönt att "Nu går jag hem för att så småningom föda barn". Har nu en månad kvar till jul och ett par veckor ytterligare tills ärtan kommer.
Är en del att förbereda som jag måste ta tag i nu. Härligt mycket sånt som inte har ett dugg med mitt jobb att göra!! Så mina planer är Fönster, Frys, Tyg, Yoga
Fönstren måste putsas inför julen. Idag regnar det, men så fort det blir en dag med uppehåll då åker hinken fram. Rutorna ser för bedrövliga ut nu, speciellt i vardagsrummet där jag hunnit med de höga fönstrena men inte de mittemot så skillnaden är enorm. Pyntandet här hemma får vi hjälpas åt med, det tänker jag inte göra på mina lediga dagar.
Frysen bör fyllas med bröd och bullar. Men jag antar att jag ska börja jobba mot det hållet efter julhelgen, annars lär det bara bli uppätet av jullediga barn och make... Men orken lär tryta när ärtan väl är här så det är smartast att baka i förväg. Kanske tar Moj till hjälp med, hon gör så kanongoda bröd på ingen tid alls.
Tyg ligger i högar i syeriet, börjar i morgon att klippa till och skapa kläder och annat nyttigt. Vi ska dessutom ha en jul med nästan enbart hemmagjorda julklappar, så jag undrar vem jag ska glädja med en hemmastickad strumpa?
Yoga är det dags för. Kanonbra träning inför ärtans ankomst. Nu kanske jag äntligen kan få lite kontinuitet i träningen! Vill kunna ha lite nytta och glädje av övningarna som komplementär smärtbehandling. Dessutom bör jag hålla på med yoga od då jag gav ett löfte om detta i Mongoliet i somras, ett löfte jag inte kan göra annat än att hålla.

Kramade om den kollega som jag jobbat längst med och som övertalade mig att börja på enheten för tre år sedan. Till sommaren går hon i pension, så vi jobbade idag sista gången tillsammans. Det gjorde ont att säga hejdå till varandra, men vi kramade om varandra och hon lovade ta hojen och trampa ut till mig framåt våren och sommaren. Det är mycket för hennes skull som jag stannat på enheten, nu känner jag mig som i en övergångszon och ingen vet vad som händer under tiden jag är hemma. Enheten ska EU-anpassas och då kan det bli en del förändringar på gång. Samtidigt är det kanske inte så mycket som förändras, så det borde kanske vara på tiden...