Ten weeks

Nio-tio veckor kvar till Ärtans ankomst är det nu. Vi börjar förbereda oss så smått, jag och Ärtpappan. Har gått på en föräldrakurs, och ska gå på en till. Läser böcker och går på MVC. Har redan kört slut på en barnmorska ;-) så nu har vi skaffat en ny. Skämt åtsido, men vi trivdes inte med den första, hon såg inte bebépappan alls. För dåligt tycker jag. Humöret går lite upp och ner. Jag blir fort trött på det mesta utom att ta det lugnt. Vilket jag inte tror förstås av alla runt omkring. Det är flera runt omkring jag inte står ut med att träffa eller prata med, andra vill jag prata hur mycket som helst med. Jag gillar inte att bli klappad på. Klappa på hunden istället;-) Jag vill heller inte prata med andra än Ärtpappan om detaljer kring graviditeten eller hur jag mår. Börjar vända mig inåt nu, tror jag behöver det. Har handlat en del tyg med Moj, så nu kan jag börja sy kläder till Ärtan. Hoppas att de blir lika bra som jag nu föreställer mig att de ska bli.
Om rädslor. Tänk om det är något fel på Ärtan. Tänk om jag inte går ner i vikt efter förlossningen utan går kring med tjugo kilos ständig övervikt. Tänk om.... ja det finns så mycket att oroa sig för.... Och ingenting tycks det gå att göra något åt det mer än att härda ut....Men det är till syvende og sist så att Ärtpappan älskar jag mer än allt på denna jorden, och Ärtan kommer jag att knyta an till förr eller senare. Och min kropp kommer att bli densamma som förut, Ärtan har den bara lite till låns för närvarande.