Hunden och granen

Vi högg gran i skogen i söndags, sen låg den insvept i nät på uteplatsen och liknade jag vet inte riktigt vad i hundens ögon. Gimli skällde som besatt när den bara låg där. Såg nog hotfull ut. Så packade vi upp den när Gimli tittade på, satte på julgransfot och plockade in granen. Nu var den inte lika intressant, ej heller skrämmande. Så han har faktiskt låtit den vara nu, inte minsta ljud eller rörelse mot granen alls.

Idag hängde jag upp ett par änglar i granen. Den lägst sittande av dessa gungar så fort jag på nytt kommer in i rummet. Inte gungar änglar av sig själv heller.... Men Gimli är i högsta grad engagerad i ängelns väl och ve. Fasar bara för resten av julpyntet som ska upp i granen. Gimli älskar bollar, och som den apportör han är kommer det nog att bli joxigt så småningom...