Förrätt
Serranoskinka med melonsallad och rostade solrosfrön
Huvudrätt
Rösti med marinerad kycklingfilé och sås surprise
Dessert
Hallonparfait med dekorchocklad
I vanlig ordning blev det stor succé, kanske mest beroende på att vi var vrålhungriga efter dagens simtävling och den fina klädseln. Tjejerna hade kinaklänningar och röda kinapinnar i håret, vilket piffade upp stämningen en hel del!
Efter maten satt vi dästa i soffan och kollade på resten av Nobelbanketten, det är skoj att kommentera alla klänningar och glammiga stilar.
Nog lyssnar man en hel del på det som sägs mellan de vackra bilderna, det är många samtal som handlar om vetenskap och forskning.
Jag undrar om det någonsin kommer att bli något av mina gamla avhandlingstankar. Det är väl bara att ta tag i det igen, nu efter att Ärtan kommer till världen. Det ska väl inte vara så svårt egentligen, det enda som behövs är kreativitet och vilja!!! Vad ligger närmst mitt hjärta till att börja med? Får grunna på det ett tag nu när jag är ledig. För vill vill jag någonstans längst inne, jag har bara haft lite hinder på vägen om man så säger. Det tog mycket kraft att förlora två kollegor på lite mindre än två månader, den ena mer överraskande än den andra. Det ligger snart två år tillbaks i tiden nu, men det gjorde ont och var svårt att hämta sig ifrån. Jag jobbade väldigt intensivt då, hade två jobb parallellt vilket säkert skyddade mig från att börja bearbeta det som hänt. Det var inget bra, för sorg är något jag vill ta tag i med en gång, annars kommer det bara senare. I början på året kom ytterligare en förlust i familjen, oväntat även där. Vi var mitt i bröllopsförberedelserna så även det fick jag bearbeta lite efter hand även om det fanns möjlighet att sörja direkt. Men man kan inte bara gå vidare och le och skratta åt allting direkt igen, det måste finnas tid till reflektion annars fungerar inte själen optimalt...
På jobbet är det en förutsättning om man har utvecklad medkänsla. Människor som är svårt sjuka har samma förmåga att känna glädje, smärta, lycka och lidande som jag själv. Det är skönt att känna den naturligt uppkomna medkänslan, det får mig som professionell att känna ett kärleksfullt sinnestillstånd, en harmoni.
Medkänsla är en andlig attityd som bygger på en önskan att andra ska befrias från sitt lidande. Det handlar om engagemang, ansvar och respekt för sin nästa. Medkänsla är ju själva grunden för människans överlevnad, och tillsammans med värme och värdighet en förutsättning för att livet ska kännas meningsfullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar