Julstress

Har legat vaken en del i natt och funderat på det här med julen. Jag undrar varför jag känner som jag gör? Julstress... Att inte räcka till... Att inte göra saker på rätt sätt... Tror att alla andra julälskare är för traditionsbundna, och jag är den siste att inrätta mig efter traditioner.

För mig och min man firas inte julen på grund av något kristet budskap, men jag tror ändå att han och jag har lite olika inställning till julen. Jag vill ha lugn och ro, det är mest centralt för mig. Han vill ha (en massa) god mat, god dricka, långa julklappsverser och tomtar i varenda hörn. Klart det är mysigt med lite pynt, men det ska ju hållas i ordning med. Tror hunden kommer att ta varje chans att ordna till pyntet enligt egna regler. Han försökte ju igår, och kulor, glitter och tomtar lär kittla hans sinnen ordentligt!

Fick igår på telefon uppmaningen "Klä nu granen ordentligt så kommer jag och inspekterar den på söndag". Vad känner man när man hör något sånt? Att hur man än gör så duger det inte? Att granen måste leva upp till en viss standard (som jag varken känner till eller bryr mig om)? Att granar ska vara vackra att titta på? Jag säger bara "fråga vad hunden tycker om granen". Vi har nog samma känsla, hunden och jag. En gran är en gran. Inte något man sitter och njuter av i timtal. Inte jag iallafall. Inte hunden heller.