Om att se likheter och att göra en uppgift klar

Börjar bakifrån; idag lyckades jag höggravid kapa åt mig 5 högskolepoäng. Det kändes rätt skönt, för det var ett tag sen jag läste. Så längesen att jag fått tillbaks lite av suget faktiskt. Men jag måste ta mig en ordentlig funderare på hur jag vill göra framöver, om jag vill leva ut min gamla dröm om att forska eller om jag ska bli bättre på något annat.

I morgon går vi in i 35+0. Det känns ruskigt kort tid kvar tills Ärtan är här, samtidigt blir det skönt att bli av med magen och den otympliga kroppen och börja träna på riktigt igen. Jag längtar efter att ha vanliga brallor på mig och slippa bära på de nästan 10 mjölpaketen. Vi fortsätter föräldrakursen och så är det studiebesök på gång, hoppas kunna återse lokalen utan att bli hänvisad till annan plats.

Att se likheter. Det är basalt och egentligen inte svårt att möta andra med utgångspunkt från de mest grundläggande faktorerna vi som människor har gemensamt. Vi är alla födda på samma sätt och vi dör på samma sätt. Alla önskar vi att slippa lidande och alla önskar vi oss lycka. Försök se bort från det som skiljer; hudfärg, yrke, religion & kultur.


Ett exempel är träffar med de som har uppenbara likheter och något som binder samman. Som några av Gunnels barnbarnsbarn som träffades nu i november, en hel del likheter finns där som binder samman de fyra unga damerna. Nästa gång barnbarnsbarnen ses är i vår, då är det med minst tre till.