När jag ska närma mig andra, ska jag göra det med inlevelseförmåga. Försöka sätta sig in i andras situation med fantasins hjälp. Metoden kräver förmågan att inte hävda sin egen synpunkt utan betrakta saken ur den andres perspektiv. Föreställa sig att man är i den andres kläder, synsättet hjälper dig att få respekt för andras känslor.På jobbet är detta inga som helst problem, men rent privat är det skillnad. Jobb är jobb, privat är en helt annan sak. Jobbet ska jag inte yppa här av sekretesskäl, men det kan bli problem rent etiskt om man försöker betrakta allt enbart ur patientens perspektiv.
Rent privat vet vi alla som lever i fungerande parförhållanden att man inte kan hålla på sig själv utan på "teamet", och då kräver det att man respekterar och försöker förstå den andres känslor. Men hur lär man sina barn detta? Genom att låta dem prova olika sätt och diskutera vad det resulterade i. Det finns föräldrar som försöker styra sina barn att inte göra "fel". Men hur man än beter sig i olika situationer är det inte alltid som det blir helt rätt, vilket jag försöker förmedla till mina döttrar. Tror inte att det lönar sig att klanka på sina barn i längden, nej inte ens i det korta perspektivet. Utan låta dem pröva sig fram, och du finns som förälder vid deras sida för att stödja hur resultatet än blir.
Skön spänst framför Ferdinand...
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar